Kategori: Aktuellt

Ja, tydligen. För första gången har jag lyckats hitta en charkuteriprodukt som är helt fri från E-nummer, dvs som inte innehåller nitrit. (Ni vet det där som laboratorieråttor får cancer av)

Förutom äkta Parmaskinka har det nämligen inte gått att hitta ens en varmkorv eller ett paket bacon som inte innehåller E250 eller E252. Försök får du se.

Och om nu EN tillverkare kan få till det utan E-nummer så borde ALLA kunna göra det, eller hur?

Så har hela familjen varit ute och rest. Med båt över Östersjön till Estlands huvudstad.

Jag vaknade till under överresan och råkade kika ut genom hyttfönstret och fick se ett alldeles förtrollande månsken över vattnet. Jag tror jag blev sittande säkert tjugo minuter och bara njöt av anblicken. Självklart går det inte att göra den rättvisa med en bild, men ni får använda er fantasi.

Väl framme i Tallinn kunde vi konstatera att det var kallt men soligt. Vilken märklig stad! Gamla ruiner och moderna glas- och betongbyggnader i en salig blandning. Givetvis måste vi ta oss in till ”gamla stan” och upp på Domberget där i princip allt sevärt finns. Alexander Nevskij-katedralen, till exempel.

Och så utsiktsplatsen, förstås.

Den kalla årstiden till trots var det ändå ett myllrande gatuliv med allehanda kulturyttringar mellan souvenirshopparna.

Transporterbjudandena var också de av det fantasieggande slaget.

En del av den berömda stadsmuren som är nästan tusen år äldre än hamburgerrestaurangen intill..

Många trappor och lustiga, smala gränder med varierande bebyggelse präglar det inre av denna huvudstad i ett land som blev självständigt från ryssarna så sent som 1991. Rätt var det är kan man plötsligt stå ”öga mot öga” med en skulptur som sticker ut från en husvägg, i detta fallet författaren och skådespelaren Voldemar Panso som föddes i Tomsk men verkade i Tallinn fram till sin död 1977.

Det bor bara knappt en halv miljon människor i denna underliga stad vars gamla del är med på UNESCOs världsarvslista. Så jag antar att de flesta vi stötte på var – liksom vi – turister.

Kalla den vad man vill, Kesoniemi, Koluvan, Lindanisa, Lindanise, Lindanäs, Revalia, Revel, Reveln eller Räffle – stan har haft många namn genom historien – festlig är den i alla fall. Men, som man säger, borta bra men hemma bäst. Och nu tänker åtminstone inte jag äta buffé på ett bra tag.

Efter ett par veckors moget övervägande och en nyvunnen insikt i färgbalanseringens underbara värld har jag nu till slut bestämt mig för att införskaffa det sägenomspunna verktyget ”Xrite Colorchecker Passport” – varje fotografs bästa vän. Och – tro mig – det visade sig vara ett lyckokast som kommer att spara mig timmar i redigeringstid och grubblerier kring vilka färger som är de ”rätta”. Aldrig mer något blåstick i porträtten eller bleka landskap.

Efter att den medföljande mjukvaran först genererat felmeddelanden i mängd (Dåligt, Voosestore!) så upphörde svordomarna när jag väl hittat länken till uppdateringen i ett forum på nätet. Nu funkar allt, även plug-in:en till LightRoom CC och Photoshop CC. Gött, våren kan få komma nu… Tihi!

Gick på promenad med familjen (och G7:an) och kunde inte motstå den gula mattan som är så kännetecknande för årstiden..

Long time no see. Det var ett bra tag sen nu. Men håll ut, jag håller på med en binge idéer som as we speak är under produktion. Vi snackar film här, va!

Kommer att läggas ut på YouTube så småningom, med länk hit. Under tiden kan ni få njuta av (en bild på) en kopp kaffe med grädde och minimarschmallows. Namnam.

 

”Om inte jag får smaka dina kokta ägg får inte du tillbaka din PC…”

Hade oturen att bita sönder en kindtand i fredags (Jag skyller på Eldorados undermåliga nötchoklad med skal i).

Efter att sedan hela helgen ha tuggat på andra sidan och ätit mjuk mat som makaroner och potatisgratäng hängde jag på låset vid Björklinge Tandklinik i morse.

Väl där fick jag uppleva Dusko och hans fru Maria som genast tog hand om mig trots att jag inte ens var inskriven ännu. Maria fick låna mitt körkort medan maken borrade, fyllde och slipade. Jag fick t.o.m. en tid hos Hanna (tandhygienisten) nu på torsdag för lite ans och puts.

Inte blev jag ruinerad heller. Björklinges tandvårdsstatus bådar gott för framtiden.

Det här är Wilfa, ny i familjen. Tyckte det var dags nu att överge den gamla mixerstaven för lite rejälare doningar. Eftersom dottern lever nästan uteslutande på smoothies, frugan på varma soppor och jag själv kan tänka mig någon daquiri då och då så var valet inte så svårt.

Och då måste man ju välja mest ”bang for the buck”. En tung pjäs på 1200w med riktig glaskanna och kapacitet att krossa is och pulvrisera nötter. Under tusingen, jo’rå se’ru så att!

Nja, kanske inte riktigt i fjällen men väl på återbesök i Kungsbergets skidanläggning utanför Sandviken. Vi börjar bli snudd på stammisar – i alla fall i mellandagarna. Det är åtminstone tredje året i rad som vi lämpar kissarna på svärföräldrarna och drar iväg för att få uppleva lite snö, även om den är kanonproducerad. En vit jul kan man ju fortfarande drömma om.

Nytt för i år är att man döpt om lilla backen Alvar till Björnbuseland, skaffat en 8-stols expresslift upp till ett nytt backsystem i söderläge, öppnat en ”hamburgeria” samt byggt ett par rejäla freestylehopp där orädda våghalsar kan utveckla sin luftakrobatik.

Nämen..!

Efter att ha vänt upp och ner på hela huset i jakt på belysningen till utegranen har jag nu två dagar innan jul upptäckt till min (pinsamma) munterhet att den sitter kvar i granen sedan förra året. Hå hå, ja ja!

Dan före dan före dopparedan, kan man verkligen sikta andfågel då? Jodå, minsann! En grupp sångsvanar höll möte på en äng mellan Björklinge och Vattholma. Förmodligen det vitaste den här julen, så det får man ju bara inte missa…