– Det är lite svårt att komma ut med kanoten nere vid bryggan, sa jag till grannen Calle en dag. Det är så mycket vass.
-Jaså, sa Calle och gav mig en utforskande blick. Ja du, i helgen ska jag åka upp till Umeå på min kusins 50-årskalas, men du får gärna låna mina sjöstövlar. Och lien hänger i det olåsta förrådet.
Andemeningen var solklar och jag insåg att jag hade fått ett uppdrag.
När söndan kom gick det inte att skjuta upp det längre, det vara bara att åka ner och börja röja. Det var inte så svårt, lien var välslipad och när jag hittat tekniken gick det hyfsat. Knepet var att kapa vassen under vattnet.
Det var visserligen svettigt, men efteråt var jag ändå rätt stolt över att jag fått det gjort.
Och den kalla ölen var god. Häpp!